Kapitel 1 Dora 17: Min mamma är utan tvekan ett totalt satans jävla äckligt puckorövhål i typ världsklass. Seriöst. Faktiskt vill jag härmed officiellt offentliggöra att jag över huvud taget inte tror på det faktum att hon faktiskt är min riktiga mamma. Det kan hon inte vara. Den idioten kan jag inte ha kommit ifrån.
Kapitel 2 Mo, 49: Det där gick rätt bra, med tanke på omständigheterna. Stor klapp på egna axeln, Mo. Jag börjar faktiskt lära mig att inte bli upprörd av hennes förfärliga språkbruk. Om vi ska vara ärliga så är det väl ingen som gillar att bli kallad för ondskefull satkärring eller hora från helvetet – med värre piskslag har jag fått från hennes vassa tunga, så ironiskt nog är jag tacksam för det här lindrigare snärtarna.
Kapitel 3 Oscar, 16: Den senaste timmens lidande har varit outsägligt påfrestande. Båda häxorna Battle – den monstruösa modern lika väl som den demoniska dottern – har gallskrikigt så att de kunnat väcka ännu oupptäckta mollusker i det grumliga bottenslammet i havets allra djupaste avgrunder.
Tre personer – en familj! Och alla ryms i romanen En liten smula underbar av Dawn French tillsammans med en pappa lite sådär i bakgrunden och en mormor som dyker upp lite här och lite där. Man kan ju lugnt förstå att med dessa tre helt olika verklighetsbilder så är det inte så lätt att förstå varandra. Min son, sju år gammal, utbrast häromdagen när han duschade: ”Oj, snyggt golv och snygga väggar! Är det nytt, eller?” Och ja, det är nytt sedan typ ett år och nu ser han det. Och så begär vi att han ska se smulor på bordet, legobitar på mattan och jackan på hallgolvet. Det är helt enkelt inte så lätt att förstå varandra, alla ser världen lite olika! Men missa inte romanen En liten smula underbar, bara titeln gör ju att man bara måste läsa den!
Pocka.se 
Lämna en kommentar